“Sjöelefanten i Bukarest” innehåller essäer från de senaste tio åren. De handlar om samlandets psykopatologi, heraldisk zoologi och glömda konstnärer – om avlopp, droger, klimatet och patriotismen. Alltihop händer i det vildvuxna gränslandet mellan kultur och natur, och texterna präglas av den forskande, nyfikna blick som har gjort Fredrik Sjöberg till en högt uppskattad författare i många länder.

*

Fredrik Sjöberg (f. 1958) är uppvuxen i Västervik men sedan länge bosatt på Runmarö i Stockholms skärgård. Vägen till författarskapet gick via biologistudier i Lund och planlösa resor jorden runt. Han försökte även bli fotograf, som sin far, men efter hand visade sig skrivandet fungera bättre. Skrivarskolan var den bästa tänkbara: “Jag lärde mig hantverket genom att skriva kärleksbrev till flickor som inte ville ha mig.” Vid 25 års ålder övergav Sjöberg universitetet och började arbeta som attributör på Dramaten i Stockholm.

Han debuterade som författare 1988 med en bok om miljörörelsen och utkom därefter med en rad populärvetenskapliga titlar före genombrottet med Flugfällan (2004), en bok som inte liknar någonting annat. Tillsammans med Flyktkonsten (2006) och Russinkungen (2009) bildar Flugfällan en halvt självbiografisk trilogi, befolkad av äventyrliga naturforskare och glömda konstnärer, däribland Kamtjatkaresenären René Malaise, akvarellmålaren Gunnar Widforss och daggmaskforskaren, graalmystikern och russinodlaren Gustaf Eisen. I Den utbrände kronofogden som fann lyckan (2008) fortsatte Fredrik Sjöberg att utveckla sin egen essäform i vindlande, humoristiska och lärda berättelser på gränsen mellan kultur och natur.