Torsdagen 14 oktober kl.18.00

Välkomna till vackra Storkyrkan och ett samtal om 1700-talets Stockholm.

“Två saker har jag velat här i livet: skriva långa dikter och få ett litet barn. I ingetdera har jag ännu lyckats.”

Anna Charlotta von Stapelmohr, gift Schröderheim, är kär väninna till Bellman och uppskattad vid hovet – eller var, tills hennes vassa tunga förpassade henne ut i kylan. Nu är det 1790 och hon tecknar ner sina minnen. Kvick, litterär och ironisk målar hon upp sitt liv med familj och vänner, kärlekar och fiender. God natt Madame är en roande, sorglig och nästan sann roman om en kvinna, som inte lät sig begränsas.

Carina Burman, född 1960, är författare och litteraturforskare. Hon är docent i litteraturvetenskap och arbetar främst som fri litteratör.

Burman debuterade 1993 med Med min salig bror Jean Hendrich och har sedan författat ytterligare sju romaner, senast Kärleksroman (2009). Som biograf har Burman publicerat fyra tjocka studier över Carl Michael Bellman (2019), Fredrika Bremer (2001), Klara Johanson (2007) och Gösta Ekman d.ä. (2011).

_____________________________________

1795: Den tredje och avslutande delen i Bellman noir-trilogin.

Likt ett skadskjutet djur stryker Tycho Ceton runt i staden mellan broarna, medan han filar på en plan för att återta den glans han förlorat. Han ska ställa till med ett spektakel mer häpnadsväckande, mer hänförande och mer avgrundsdjupt vidrigt än något som dittills skådats i detta vidunderliga och vedervärdiga Stockholm.

Den som satt sig i sinne att stoppa honom är Emil Winge. Men denne känner hur stödet för hans jakt börjar tryta. De paranoida myndigheterna har viktigare saker att ägna sig åt, och hans vapendragare Mickel Cardell är upptagen av en egen jakt efter Anna Stina Knapp, som försvunnit efter hennes båda barns död.

Niklas Natt och Dag är född 1979 i Stockholm, där han också är uppvuxen, bosatt och sysselsatt som skribent. Hans förfäder slog ihjäl Engelbrekt, förlorade huvudstaden till Kristian Tyrann och tvingades i landsflykt efter att ha krävt Jean Baptiste Bernadottes abdikation.